SVENSKA
REFERAT OCH REFLEKTION
Den här uppgiften handlar om att bli bättre på att sakligt och opartiskt förkorta och förmedla information till andra. Helt enkelt att framgångsrikt lyckas återge det viktigaste i en text med hjälp av egna ord – kort sagt, att skriva referat. Du kommer att få lära dig mer om att sammanfatta texter, använda citat och hur källor anges korrekt. Vi kommer även att öva på att plocka ut nyckelord, lära oss olika referatmarkörer och diskutera skillnaden mellan subjektivt och objektivt.
Du kommer också att få lära dig att tycka till om det du läser och att dela med dig av dina egna tankar, reflektioner, kring det du läser.
Du kommer också att få lära dig att tycka till om det du läser och att dela med dig av dina egna tankar, reflektioner, kring det du läser.
---
REFERAT
Syftet med ett referat är oftast att skapa överblick och spara tid.
1. Vad är viktigt?
Allt kan inte berättas, så du måste välja ut det viktigaste.
2. Använd dina egna ord
När du sammanfattar kan du självklart inte skriva exakt vad som står i artikel, dels är det plagiering dels blir det för långt. Du använder alltså dina egna ord. Om du trots allt vill använda t.ex. en hel mening från originaltexten kan ett citat kan vara till stor hjälp, men kom ihåg att alltför många citat kan göra din text svår att läsa.
Här följer två exempel på citat:
Här följer två exempel på citat:
Gunnel Larsson skriver, i Storstadstidningen 12 mars 2015, att "katter är bättre än hundar".
"Katter är bättre än hundar", enligt Gunnel Larsson (Storstadstidningen 12 mars 2015).
3. Försök att vara objektiv
En neutral redogörelse, utan egna åsikter, är viktigt för att läsaren ska kunna ta till sig informationen utan att färgas av vad författaren av referatet tycker.
4. Källhänvisning
Det är mycket viktigt att ange källa (så att läsare kan kontrollera dina uppgifter). Källhänvisningar ser olika ut beroende på vad som refereras.
Tidningsartikel: namn på artikel (rubrik), författare, tidning och datum.
Tidningsartikel: namn på artikel (rubrik), författare, tidning och datum.
Bok: titel på bok, författare och årtal.
5. Använd referatmarkörer
Det blir tydligare att det inte är dina egna åsikter som förs fram om du använder dig av referatmarkörer. De hjälper läsare att förstå att informationen kommer från någon annan.
Exempel: skriver, anser, menar, enligt, påstår, visar, berättar, säger etc.
---
REFLEKTION
Egna tankar kring det du läst. Det finns inga exakta regler kring hur du ska skriva din reflektion (det är ju vad du tänker som ska fram). Använda citat för att ytterligare förstärka det du vill säga.
CENTRALT INNEHÅLL som berörs i uppgiften:
- Skriftlig framställning av texter för kommunikation, lärande och reflektion. Språkriktighet, dvs. vilka språkliga egenskaper och textegenskaper i övrigt som en text bör ha för att fungera väl i sitt sammanhang.
- Bearbetning, sammanfattning och kritisk granskning av text. Citat- och referatteknik. Grundläggande källkritik.
- Grundläggande språkliga begrepp som behövs för att på ett metodiskt och strukturerat sätt tala om och analysera språk och språklig variation samt diskutera språkriktighetsfrågor.
KUNSKAPSKRAV som berörs i uppgiften:
E: Eleven kan skriva argumenterande text och andra typer av texter, som är sammanhängande och begripliga samt till viss del anpassade till syfte, mottagare och kommunikationssituation. Eleven kan i huvudsak följa skriftspråkets normer för språkriktighet.
E: Eleven kan skriva argumenterande text och andra typer av texter, som är sammanhängande och begripliga samt till viss del anpassade till syfte, mottagare och kommunikationssituation. Eleven kan i huvudsak följa skriftspråkets normer för språkriktighet.
Eleven kan läsa, reflektera över och göra enkla sammanfattningar av texter samt skriva egna texter som anknyter till det lästa. I sitt arbete värderar och granskar eleven med viss säkerhet källor kritiskt samt tillämpar grundläggande regler för citat- och referatteknik.
C: Eleven kan skriva argumenterande text och andra typer av texter, som är sammanhängande och begripliga samt anpassade till syfte, mottagare och kommunikationssituation. Dispositionen i den skriftliga framställningen är tydligt urskiljbar. Eleven kan i huvudsak följa skriftspråkets normer för språkriktighet, och språket är varierat och delvis välformulerat.
C: Eleven kan skriva argumenterande text och andra typer av texter, som är sammanhängande och begripliga samt anpassade till syfte, mottagare och kommunikationssituation. Dispositionen i den skriftliga framställningen är tydligt urskiljbar. Eleven kan i huvudsak följa skriftspråkets normer för språkriktighet, och språket är varierat och delvis välformulerat.
Eleven kan läsa, reflektera över och göra sammanfattningar av texter samt skriva egna texter som lyfter fram huvudtanken i det lästa. I sitt arbete värderar och granskar eleven med viss säkerhet källor kritiskt samt tillämpar grundläggande regler för citat- och referatteknik.
A: Eleven kan skriva argumenterande text och andra typer av texter, som är sammanhängande, begripliga och väldisponerade samt anpassade till syfte, mottagare och kommunikationssituation. Dispositionen i den skriftliga framställningen är tydligt urskiljbar. Eleven kan i huvudsak följa skriftspråkets normer för språkriktighet, och språket är varierat och innehåller goda formuleringar.
A: Eleven kan skriva argumenterande text och andra typer av texter, som är sammanhängande, begripliga och väldisponerade samt anpassade till syfte, mottagare och kommunikationssituation. Dispositionen i den skriftliga framställningen är tydligt urskiljbar. Eleven kan i huvudsak följa skriftspråkets normer för språkriktighet, och språket är varierat och innehåller goda formuleringar.
Eleven kan läsa, reflektera över och göra sammanfattningar av texter samt skriva egna texter som lyfter fram huvudtanken i det lästa och ger nya, relevanta perspektiv. I sitt arbete värderar och granskar eleven med säkerhet källor kritiskt samt tillämpar grundläggande regler för citat- och referatteknik.
Är ni med? Nu börjar allvaret...
Först, läs Peter Wolodarskis text (finns längst ner). Välj därefter ut 20 nyckelord som ni tycker är de som bäst skulle hjälpa dig att återberätta texten. Sedan är det dags att börja skriva. 300 ord referat och 200 ord reflektion.
Lycka till!
LYSSNA PÅ POLISEN SOM VARNAR FÖR LYNCHSTÄMNING
(DN 16/8 2015) http://www.dn.se/ledare/signerat/peter-wolodarski...
Kraven på sanning och relevans är centrala för all journalistik. De ökar i betydelse med internets snabbhet.
För drygt en vecka sedan påbörjade den finländska polisen en brottsutredning i Uleåborg. Den rörde en grov våldtäkt av en 15-årig flicka. Ganska snart stod det klart att polisen hade identifierat två misstänkta.
Mer information än så delgavs inte allmänheten, samtidigt som spekulationer började ta fart på internet. På Facebook spreds uppgifter om att invandrare stod bakom det allvarliga brottet. Anklagelser haglade om att polisen och etablerade medier agerade i maskopi för att dölja sanningen.
När polisen fick del av ryktena ändrade man snabbt informationsstrategi och berättade mer än planerat. Utredningsledaren, kriminalkommissarie Petri Savela, gick ut offentligt och dementerade uppgifter som florerat i sociala medier. Tvärtemot spekulationerna, som höll på att förvandlas till sanningar, hade de misstänkta inte utländsk bakgrund.
"Diskussionen har saknat verklig fakta om fallet", sade Petri Savela till Finska notisbyrån.
De orden hade kunnat yttras i många länder. Varje gång det sker ett allvarligt våldsdåd drar spekulationerna på internet i gång. Och ganska ofta visar sig tvärsäkra påståenden inte alls så säkra när mer fakta kommer fram.
Internets snabbhet skapar fantastiska möjligheter för förmedling av nyheter. Men hastigheten och möjligheterna till viral spridning skärper kraven på sanning och relevans.
I veckan mördades två personer på Ikea i Västerås. En mor och hennes son miste livet. Chock och sorg grep tag om Sverige. Jag befann mig själv på DN:s redaktion när dådet blev känt, och jag kan intyga att en redaktion i ett sådant skeende försöker ta reda på så mycket som möjligt. Inte för att uppgifterna ska stanna hos tidningens medarbetare, utan för att den grundläggande journalistiska instinkten är att berätta om verkligheten.
Precis som i Finland spreds snabbt många obekräftade uppgifter på internet.
En del sanna, andra inte. Ganska snart – i samband med polisens presskonferens – rapporterade nästan alla etablerade medier om de misstänkta gärningsmännens bakgrund: de var asylsökande från Eritrea. Det spelade ingen roll att dessa uppgifter offentliggjordes – på sociala medier anklagades traditionella medier för att "mörka" sanningen och undanhålla allmänheten relevanta fakta.
Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson skrev till och med på Twitter: "Hemsk utveckling för journalistiken att vanligt folk vänder sig (till) Flashback för att få fakta. Vi borde publicera vad vi vet."
Ja, det vore en sorglig utveckling om människor övergav medier som lägger ned stora resurser på faktakontroll och saklighet i sin rapportering, till förmån för forum där sant och osant blandas medvetet och där ingen person tar ansvar för helheten.
Nu visar inte besöksstatistiken att Per Gudmundson har rätt: traditionella svenska medier, inklusive hans egen tidning Svenska Dagbladet, har fler läsare än någonsin tidigare tack vare den digitala spridningen.
Vad digitaliseringen hittills gjort är att den skapat nya plattformar. Fler röster kan komma till tals, det mediala ekosystemet har vidgats.
I denna miljö väljer dock långt ifrån alla att följa det etiska regelverk som svenska tidningar i frånvaro av lagstiftning är skyldiga att respektera.
Jag har i veckan ägnat betydande tid åt att å DN:s vägnar svara på frågor från Allmänhetens pressombudsman om ett par av våra publiceringar, som inte är kopplade till Ikea-fallet. Det ingår i jobbet som ansvarig utgivare och kan, om tidningen gjort fel, leda till böter och att vi tvingas publicera utlåtanden från Pressens opinionsnämnd.
Ingen användare på Flashback riskerar en sådan pressetisk åtgärd. Frågan är om alla de som spekulerar friskt i sociala medier eller uttrycker sig nedsättande om andra människor ens känner till att lagregler om förtal och hets mot folkgrupp även omfattar internet.
En pressetisk regel, som har ett halvt sekel på nacken, lyder: "Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande."
Denna regel förbjuder klokt nog inte medier från att skriva att de misstänkta bakom mordet på Ikea var två asylsökande från Eritrea, vilket hade betydelse för förståelse av händelsen. Men den tvingar varje ansvarig utgivare att ställa sig frågan – är dessa uppgifter sanna och relevanta i sammanhanget?
Om en man dödar sin före detta flickvän, som precis blivit gravid, är det viktigt att lyfta fram var han är född när det kanske är frågan om ett svartsjukedrama?
Pressetiken är inte huggen i sten. Den varierar över tid och mellan kulturer. Jag träffade för några år sedan en amerikansk medieprofessor som tyckte att tidningar borde publicera listor över alla som dömts för rattfylleri, oavsett deras maktposition i samhället.
Jag svarade att många enskilda människor, som lider av alkoholism, skulle skadas allvarligt om vi antog den publiceringspolicyn.
Poängen med pressetiken är att den utgör en balanserande kraft som tvingar medier att resonera och tänka efter.
Ja, vi vill berätta så mycket som möjligt. Journalistik handlar hela tiden om att försöka närma sig sanningen. Men publiceringar kan också skada enskilda och grupper av människor, även om informationen är sann.
Den personliga integriteten har också ett värde, som måste vägas mot allmänintresset.
Dessa frågor är inte enkla, men de måste ställas. I alla fall för tidningar som vill slå vakt om trovärdighet och ett anständigt samhällsklimat.
Om vilda spekulationer och hätskhet fortsätter att tillta på internet, då kan vi vara säkra på att lagstiftaren som svar kommer att beskära yttrandefriheten. Pressetiken upphör då att vara en frivillig överenskommelse, som bara gäller tidningarna.
"Vi vill inte ha någon lynchstämning gentemot enskilda personer eller någon folkgrupp", sade den finländska polisen Petri Savela när osanningarna om våldtäkten av 15-åringen höll på att bli virala.
De orden bör läsas högt, också i Sverige.
För drygt en vecka sedan påbörjade den finländska polisen en brottsutredning i Uleåborg. Den rörde en grov våldtäkt av en 15-årig flicka. Ganska snart stod det klart att polisen hade identifierat två misstänkta.
Mer information än så delgavs inte allmänheten, samtidigt som spekulationer började ta fart på internet. På Facebook spreds uppgifter om att invandrare stod bakom det allvarliga brottet. Anklagelser haglade om att polisen och etablerade medier agerade i maskopi för att dölja sanningen.
När polisen fick del av ryktena ändrade man snabbt informationsstrategi och berättade mer än planerat. Utredningsledaren, kriminalkommissarie Petri Savela, gick ut offentligt och dementerade uppgifter som florerat i sociala medier. Tvärtemot spekulationerna, som höll på att förvandlas till sanningar, hade de misstänkta inte utländsk bakgrund.
"Diskussionen har saknat verklig fakta om fallet", sade Petri Savela till Finska notisbyrån.
De orden hade kunnat yttras i många länder. Varje gång det sker ett allvarligt våldsdåd drar spekulationerna på internet i gång. Och ganska ofta visar sig tvärsäkra påståenden inte alls så säkra när mer fakta kommer fram.
Internets snabbhet skapar fantastiska möjligheter för förmedling av nyheter. Men hastigheten och möjligheterna till viral spridning skärper kraven på sanning och relevans.
I veckan mördades två personer på Ikea i Västerås. En mor och hennes son miste livet. Chock och sorg grep tag om Sverige. Jag befann mig själv på DN:s redaktion när dådet blev känt, och jag kan intyga att en redaktion i ett sådant skeende försöker ta reda på så mycket som möjligt. Inte för att uppgifterna ska stanna hos tidningens medarbetare, utan för att den grundläggande journalistiska instinkten är att berätta om verkligheten.
Precis som i Finland spreds snabbt många obekräftade uppgifter på internet.
En del sanna, andra inte. Ganska snart – i samband med polisens presskonferens – rapporterade nästan alla etablerade medier om de misstänkta gärningsmännens bakgrund: de var asylsökande från Eritrea. Det spelade ingen roll att dessa uppgifter offentliggjordes – på sociala medier anklagades traditionella medier för att "mörka" sanningen och undanhålla allmänheten relevanta fakta.
Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson skrev till och med på Twitter: "Hemsk utveckling för journalistiken att vanligt folk vänder sig (till) Flashback för att få fakta. Vi borde publicera vad vi vet."
Ja, det vore en sorglig utveckling om människor övergav medier som lägger ned stora resurser på faktakontroll och saklighet i sin rapportering, till förmån för forum där sant och osant blandas medvetet och där ingen person tar ansvar för helheten.
Nu visar inte besöksstatistiken att Per Gudmundson har rätt: traditionella svenska medier, inklusive hans egen tidning Svenska Dagbladet, har fler läsare än någonsin tidigare tack vare den digitala spridningen.
Vad digitaliseringen hittills gjort är att den skapat nya plattformar. Fler röster kan komma till tals, det mediala ekosystemet har vidgats.
I denna miljö väljer dock långt ifrån alla att följa det etiska regelverk som svenska tidningar i frånvaro av lagstiftning är skyldiga att respektera.
Jag har i veckan ägnat betydande tid åt att å DN:s vägnar svara på frågor från Allmänhetens pressombudsman om ett par av våra publiceringar, som inte är kopplade till Ikea-fallet. Det ingår i jobbet som ansvarig utgivare och kan, om tidningen gjort fel, leda till böter och att vi tvingas publicera utlåtanden från Pressens opinionsnämnd.
Ingen användare på Flashback riskerar en sådan pressetisk åtgärd. Frågan är om alla de som spekulerar friskt i sociala medier eller uttrycker sig nedsättande om andra människor ens känner till att lagregler om förtal och hets mot folkgrupp även omfattar internet.
En pressetisk regel, som har ett halvt sekel på nacken, lyder: "Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande."
Denna regel förbjuder klokt nog inte medier från att skriva att de misstänkta bakom mordet på Ikea var två asylsökande från Eritrea, vilket hade betydelse för förståelse av händelsen. Men den tvingar varje ansvarig utgivare att ställa sig frågan – är dessa uppgifter sanna och relevanta i sammanhanget?
Om en man dödar sin före detta flickvän, som precis blivit gravid, är det viktigt att lyfta fram var han är född när det kanske är frågan om ett svartsjukedrama?
Pressetiken är inte huggen i sten. Den varierar över tid och mellan kulturer. Jag träffade för några år sedan en amerikansk medieprofessor som tyckte att tidningar borde publicera listor över alla som dömts för rattfylleri, oavsett deras maktposition i samhället.
Jag svarade att många enskilda människor, som lider av alkoholism, skulle skadas allvarligt om vi antog den publiceringspolicyn.
Poängen med pressetiken är att den utgör en balanserande kraft som tvingar medier att resonera och tänka efter.
Ja, vi vill berätta så mycket som möjligt. Journalistik handlar hela tiden om att försöka närma sig sanningen. Men publiceringar kan också skada enskilda och grupper av människor, även om informationen är sann.
Den personliga integriteten har också ett värde, som måste vägas mot allmänintresset.
Dessa frågor är inte enkla, men de måste ställas. I alla fall för tidningar som vill slå vakt om trovärdighet och ett anständigt samhällsklimat.
Om vilda spekulationer och hätskhet fortsätter att tillta på internet, då kan vi vara säkra på att lagstiftaren som svar kommer att beskära yttrandefriheten. Pressetiken upphör då att vara en frivillig överenskommelse, som bara gäller tidningarna.
"Vi vill inte ha någon lynchstämning gentemot enskilda personer eller någon folkgrupp", sade den finländska polisen Petri Savela när osanningarna om våldtäkten av 15-åringen höll på att bli virala.
De orden bör läsas högt, också i Sverige.
skriva,
svenska,
Kommentera